|
 |
|
|
 |
Välj det resmål som intresserar dig |
|
|
|
Ett bergigt landskap
Den autonoma regionen Katalonien ligger i den nordöstra delen av Iberiska halvön, med kust mot Medelhavet. Katalonien gränsar i norr till Frankrike och Andorra, i söder till Valencia och i öster till Aragonien. I väster har den kustlinje mot Medelhavet.
Den katalanska kusten karakteriseras av två geologiska profiler. I norr, där bergskedjorna går nära havet, är kusten ofta klippig med djupa vikar. Söderut breder vidsträckta sandstränder ut sig. Skillnaden mellan nord och syd är dock inte markant, utan man kan hitta både sandstränder och klippiga delar längs med hela kusten. Söder om Tarragona, nära provinsen Castellón, är kusten till exempel klippig på grund av det närliggande bergsmassivet Montsià.
De viktigaste geografiska formationerna längs kusten är kap Creus, Cadaquésbukten, kap Norfeo, kap Falcó, Rosesbukten, kap Trencada, Medesöarna (mittemot floden Ters utlopp), kap Begur, udden San Sebastián, Maresme, stränderna i Castedefells, klippuddarna vid Garraf, stränderna i Sitges, Kap Salou, Ebro-deltat, kap Tortosa och de omnämnda utlöparna av Montsiàberget.
Ett av de vackraste områdena, och mest utvecklade vad gäller turism och boende, är Costa Brava som sträcker sig längs kusten vid Girona från Kap Creus till floden Torderas utlopp i söder.
Regionen karakteriseras av ett omväxlande bergslandskap, med höga berg, bördiga dalar och breda floder.
Det finns två stora bergskedjor, Pyrenéerna och Mediterráneo, och mellan dem breder en centralsänka ut sig.
Regionen avgränsas i norr av Pyrénéerna från öster till väster. Pyrenéerna är indelade i två delar: Pirineo Principal (som följer bergsryggen) och Prepirineo, som utgörs av de parallella utlöparna. De högsta bergstopparna är Puig Pedrós (2 911 m), Puigmal (2 913 m), Els Encantats (2 982) och Pica d'Estats (3 143 m).
Lodrätt mot bergsryggen breder bördiga dalgångar ut sig mot söder.
I Mediterráneo ingår två parallella bergskedjor, Prelitoral, som är högst (Turó de l'Home, 1 712 m) och Litoral (Montnegre, 763 m), som sträcker sig till Campo de Tarragona.
Centralsänkan kan ses som en fortsättning av Ebros sänka, men är inte lika flack som denna. Den har en trappstegsformad profil med höjder på från 100 till 1 000 meter.
Floderna i Katalonien har sitt ursprung i Pyrenéerna och rinner ner i Ebros floddal. De flesta är korta och har liten vattenmängd. Segre är en av de viktigaste av dessa.
Ebro rinner in i Katalonien vid Fayón och mynnar ut i Medelhavet, med tillflöden från floderna Segre, de två Nogueras, Ciurana och Galera. Kring Ebros mynning breder ett stort delta ut sig.
|